Detta uråldriga tempelkomplex är ett utsökt exempel på Fjärran Österns religiösa konst. Det är en överlevare: det har utstått eld och krig och står i dag som en förkroppsligad bild av skönhet, grace och själslig jämvikt.
Bulguksa-templet är den storslagna mittpunkten i ett religiöst arkitektoniskt komplex av enastående betydelse. Bulguksa, uppfört år 774, har upptagits på Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO):s världsarvslista som ett mästerverk inom Fjärran Österns buddhistiska konst. Tempelkomplexet är inte bara ett framstående exempel på regionens religiösa arkitektur, utan även på det materiella uttrycket för buddhistisk tro.
Som namnet antyder utformades Bulguksa för att vara en uppenbarelse av Buddhas saliga tillstånd i den nuvarande världen. Templet var avsett att förkroppsliga det lycksaliga land där den dödliga människan befrias från livets lidande genom att följa Buddhas läror, eller Lotuslandet, såsom det utlovas i Avatamsaka-sutran. Detta förkroppsligande av Lotuslandet utgjorde den teoretiska grunden för templets uppförande. Syftet med tempelutformningen var därmed tvåfaldigt: att vara trogen Buddhas läror och att vara vacker.
Bland Bulguksas många skatter har det framstående paret pagoder på huvudgården en unik och oöverträffad historia. De två dynamiska och särpräglade stenpagoderna, som står cirka 30 meter från varandra, har överlevt i mer än tolv århundraden och stått emot krigens lågor som uppslukade och förstörde alla templets ursprungliga träbyggnader. Ingen av de omkring tusen stenpagoder som är spridda över Korea överträffar dem i filosofiskt djup och estetisk charm. De utgör ett fulländat par, där Seokga-pagodens furstliga värdighet och enkelhet på ett slående sätt förstärker komplexiteten hos den praktfullt dekorerade Pagoden med många skatter.
Seokga-pagoden kallas även ”Pagoden utan speglingar”, med hänvisning till den sorgliga legenden om Asanyeo, hustru till Baekje-stenhuggaren Asadal, som byggde pagoden. Den stackars kvinnan kom till Gyeongju för att träffa sin make efter att flera år hade gått utan några nyheter från honom. Eftersom inga utomstående tilläts komma in på den heliga byggarbetsplatsen blev hon tillsagd att vänta vid en damm nära templet tills den färdiga pagoden kastade sin spegling i vattnet. Hon väntade förgäves. Ingen spegling syntes, och till slut kastade hon sig i dammen.
* Foton med tillstånd av Korea Tourism Organization.