Den koreanska masken är en unik, tudelad symbol som förkroppsligar traditionens betydelse samtidigt som den låter bäraren uppnå fullt självuttryck och frigörelse.
<Olika koreanska masker.>
<Andong hahoetal är en helig kulturskatt som har skyddat Koreas byar i århundraden och är en av de mest representativa bilderna av koreansk kultur.>
Tal, gudarnas ansikte som har stigit ned till jorden
”Tal” är det koreanska ordet för ”mask”. För forntida koreaner var tal en helig symbol för gudarna (eller en särskild gud). Som sådan värderades och dyrkades den högt och förvarades alltid på ett visst avstånd från boningshusen. Samtidigt trodde man att tal kunde avvärja sjukdom och fara. Sången och dansen i maskföreställningarna har sitt ursprung i bruket att be till gudarna om att bevara fred och välstånd i byn och skydda människorna från fara och sjukdom.
<Bangsangsital från Joseondynastin ansågs avvärja onda andar vid kungliga ceremonier.>
Masker som sjunger och dansar
I takt med att civilisationen utvecklades förändrades maskernas funktion gradvis, från heliga föremål inom schamanismen till former för underhållning och konst. På 1400-talet blev uppfattningen om masken som en skapare av stämning och glädje vid festivaler allt fastare etablerad. Denna funktionsförändring ledde till framväxten av talchum (”maskdans”) och talnori (”maskspel”). Båda utvecklades till unika former av folklig teater, med intressanta och tydliga skillnader i innehåll och uttryck från region till region. Koreas enastående och särpräglade masker och maskdanser, däribland Haeseo talchum från Hwanghae-provinsen, Sandae nori från Gyeonggi-provinsen, Ogwangdae nori och Deul nori från områdena kring Nakdongfloden samt Sajatal nori från Hamgyeong-provinsen, är erkända världen över för sina festliga och livfulla framföranden. När en person väl tar på sig en mask – män och kvinnor, unga och gamla, adel och vanligt folk – frigörs alla från sociala konventioner och begränsningar. Även den koreanska maskens eget uttryck är befriat från konventioner. Ändå lyckas var och en finna en del av masken att identifiera sig med. På så sätt är masken i sanning ansiktet för hjärtats dolda begär.
<Songpa Sandae nori från Gyeonggi-provinsen.>
<En läkare sätter en akupunkturnål i en patient i Songpa Sandae nori.>
Koreanska masker är groteska och färgstarka, till den grad att vissa kan uppfatta dem som vulgära. De överdrivna ögonen, näsan och munnen tycks ha placerats på masken på ett till synes slumpmässigt sätt. Näsan är ofta trubbig, ögonen snett och skarpt uppåtriktade och munnen bred och kraftigt sned. Maskerna målas i klara primärfärger som representerar både rollfigurens individuella personlighet och sociala klass, liksom ålder och kön. En äldre rollfigurs mask är till exempel svart och mörk; en ung rollfigurs är röd och ljus; medan en ung kvinnlig rollfigurs mask är vit. När det gäller personlighet representerar en röd, mörkfärgad mask vårdslöshet och aggressivitet; en gul eller ljus mask kännetecknar dumhet och inkompetens; och en svart eller mörkfärgad mask gestaltar en ängslig, socialt marginaliserad rollfigur. För att symbolisera en rollfigurs dubbelhet målas maskerna ibland halvt röda och halvt vita.
Om du fascineras av de koreanska maskernas uttryckskraft och berättelserna de förmedlar, utforska vår kollektion av handgjorda traditionella masker som väcker dessa berättelser till liv.
Upptäck autentiska koreanska masker
<Gangnyeong talchum, en av Haeseo talchum från Hwanghae-provinsen.>
<En gammal make och maka iscensätter ett gräl i Gangnyeong talchum.>
Talchum: att håna världen medan man bär någon annans ansikte
En livfull festival där skådespelarna bär groteska masker, rör sina kroppar efter sina egna rytmer, ropar ut mot världen efter hjärtats lust och släpper fram sina instängda begär och sin undertryckta vrede – detta är en träffande beskrivning av den koreanska maskdansen.
<Bongsan talchum, en av Haeseo talchum från Hwanghae-provinsen.>
Bongsan talchum är en av Koreas mest representativa maskdanser. Bongsan talchum består av sju akter och är ett utomhusspel (”madanggeuk” på koreanska) som omfattar dans, musik och dramatisk dialog. I madanggeuk finns ingen tydlig gräns mellan scenen och publiken, som fritt ingriper i föreställningen. Detta gränslösa samspel mellan publik och skådespelare gör madanggeuk till en mycket unik traditionell scenkonst i Korea såväl som i världen. Huvudpersonen i Bongsan talchum är Malttugi, en tjänare i en yangban-familj (överklass). Yangban-klassen, avfälliga buddhistmunkar och tyranniska, patriarkala män hånas och satiriseras genom hela föreställningen, vilket ger röst åt de svårigheter som den vanliga befolkningen led under, liksom åt deras vilja till motstånd. Detta var åsikter som var svåra – om inte omöjliga – för dem att uttrycka i det ”verkliga” livet.
<En munk dansar med ett lejon i Bongsan talchum. Buddha sände ett lejon för att straffa den avfälliga munken; munken ångrar sin synd och dansar med lejonet.>
Maskdansen är i sanning en festival för folket, där deras undertryckta begär och ambitioner kan visas upp utan rädsla eller skam. Rollfigurerna hånar och satiriserar den härskande klassens dubbelmoral och dumhet och ber för en ny värld och en bättre framtid. Den koreanska masken kan betraktas som både ens eget ansikte och en gestaltning av våra förhoppningar inför framtiden.
<Bongsan talchum uttrycker folkets humor och satiriska perspektiv.>
<Rollfiguren Chwibari blickar på sin brud i Bongsan talchum.>
<Bune (flirtig kvinna) dansar med yangban (aristokrat) i Hahoe Byeolsingut Nori.>
<De fördärvade munkarna satiriseras i Hahoe Byeolsingut Nori.>
<En ung schaman, Somu, dansar i Bongsan talchum.>
<En hantverkare tillverkar Cheoyong-masker.>
* Foton med tillstånd av Korea Tourism Organization och Cultural Heritage Administration of Korea.